En speciell plats i mitt hjärta
Sokrates
Jag blir så glad varje gång jag sätter mig på denna hästen, han har växt så sjukt mycket i mina ögon.
I början så kändes allt bara hopplöst och du var för stor och bökig, men du har blivit så otroligt snäll och vi passar som handen i handsken.
Jag sitter som bäst när jag rider sig, jag trivs med dig, du är precis en sån storhäst som jag har drömt om.
Du är min lilla bäbis, men jag har ännu inte riktigt kunnat älska dig på det sättet som jag älskar mina andra två.
Men jag lovar, det kommer en vacker dag.
Jag har svårt för att ta in personer/varelser i mitt hjärta, asså då menar jag djupt in i hjärtat.
Vet ni en sak?
Även om Mambo har tagit mig enda upp till SM och Areno kan vägra ut sig på första hindret i en LA så kommer endå Areno ha den speciellaste platsen i mitt hjärta. Tro mig, i vissa av era huvuden så är det bara resultat som gäller, annars är hästen borta. Men i lika många andras så betyder en tävling ingenting, bara man får dela den tsm med den man älskar.
Asså ni kanske inte fattar någonting om vad jag svamlar om, men detta är lite nattankar som jag måste få skriva av mig.
Jag kommer åka till SM för att ha kul, inte för att satsa. Även om jag vet att jag har lika stor chans som alla andra, så vet jag endå att det finns sjukt många fler än jag som lagt så mycket tid på det här, som har lagt ner hela sin själ för att komma dit. Jag slank bara med på vägen för att jag mätt ner min lilla d-ponny till en c-ponny som han faktiskt egentligen var. Men det var så mycket enklare för oss, tredje MsvA satte vi nolla och det var inte svårt.
Jag menar vi skulle aldrig varit här om han var kvar som d-ponny, aldrig. Han passade ju inte in i några avstånd eller något och det var riktigt synd om honom.
Jag kan inte förstå att det inte känns ett dugg jobbigt att Mambo snart ska säljas, min sista start med honom kommer bli nu i helgen. Absolut sista, med min dröm häst.
Han som tog mig från Lb till SM.
Vi har hoppat Lag-sm och ska även hoppa SM nu i helgen och jag kan fortfarande inte fatta att det är sant.
Denna lilla prins som vi hittade längst in i ett stall i Danmark, han var så klen, så liten, så omusklad. Men hoppade som en, ja, jag vet inte vad!
Och jag kan ju säga att han har blivit så jäkla fin, en RIKTIG elit ponny som skulle kunna gå hur långt som helst.
Han var sjukligt välriden när han "gav sig av" från mig, nästan för välriden.
Men vet ni vad?
Deras hästar är ju så sjukt välridna och jag tror inte det finns många som rider lika bra som dom i världscupen, för minsta lilla fel, då blir det fel. Men jag på lilla Mambo, det funkade inte. Inte när han var SÅ välriden.
Så det var bra att vi kom ifrån varandra lite, för annars skulle vi inte vara här vi är idag.
Nu har jag slut på tankar och ska gå och borsta tänderna och gå och lägga mig!
Godnatt älskade bloggläsare ♥
Kommentarer
Trackback