Dagens ridpass
Hon var fin faktiskt, dock är jag så jävla spänd och då blir hon också stel och spänd såklart! Men när jag slappnar av och böjer på mina armbågarn så att jag får lite svikt i armarna går det sjukt bra.
Sedan jag ramla av och bröt armen har jag blivit så jävla nojig. Toxan är ju så livlig och jag har börjat rida henne lite annorlunda än tidigare (med order från Frida) och då får hon sånt himla påskjut bakrifrån. Vilket ibland resulterar i att allt driv bakifrån blir för mycket och hon skjukter rakt upp i luften typ, eller åt sidan eller lite vart som helst. Och ramla av får jag ju som sagt var inte göra, eftersom armen inte är läkt.
Förra veckan kan jag erkänna att jag var riktigt rädd, så rädd att jag nästan inte vågade galoppera. Satt och grät för att jag var så rädd, samtidigt som jag var ledsen över att jag inte vågade. Det är lixom inget jag brukar vara, jag brukar inte banga något.
Nu den här veckan har det dock släppt lite på rädslan men jag är fortfarande inte lika mjuk, följsam och avslappnad i ridningen som tidigare( som man ska vara) och det kommer nog ta ett tag innan det släpper helt.
När jag rider ut är jag livrädd att Toxica ska hoppa ner i ett dike eller likanden och jag ska hamna under och hon ska få panik och trampa på mig typ. Som när armen bröts, men synerna jag ser är ännu värre, typ att jag bryter nacken och likande. Riktigt obehagligt att ha sånna känslor. Men dem kommer väl försvinna med tiden antar jag.
Någon som haft liknande känslor efter en olycka eller liknande?
Här vill man inte hamna igen direkt...
Det har jag ocvh känner det fortfarande. Men jag hoppas att det blir bättre nu till våren :D
har också så gick omkull en gång med en häst och höll på att få hela den över mig och precis som du säger så har jag gråtit när jag har ridit och bara av att sitta upp på den hästen känns de som att de som kunde har hänt ska hända hela tiden. Oavsätt vilken häst jag än rider så har de varit samma känsla men lite smått har de faktiskt börjat släppa :)
Ja det har jag med det släpper aldrig när man rider ut då är man bra spänd
Jag har inte skadat mig allvarligt mer än min höft fick ta stryk en gång. Kunde inte springa på en månad typ. Men rädd, har jag varit & är framför allt. I alla fall i hoppningen.
Jag vet egentligen itne varför jag blev rädd, förut kunde jag styra min häst på vad som helst trots att hon var för jävlig att rida då och inte lyssnade. Nu när vi har fått mer ordning på det är jag rädd, framför allt för höjder :S Jag vet inte vart det kommer ifrån men hoppas innerligt att det går över med tiden. Det är så sjukt jobbigt att bli rädd så, det verkligen suger. Förstår dina känslor och jag säger bara: Ta allt i din takt, oavsett om du har höga mål så ta den tid som DU behöver annars blir det inte bra. :)
Jag släpades efter en häst på 600 kg som bockade och stegrade, skenade runt med mig och trampade mig i magen. Alla revbenen bröts. Jag var precis som du, totalt orädd för allt ! Vågade inte galoppera i kanske ett halvår, nu 4,5 år senare är de ju självklart bättre men jag är verkligen inte så där orädd som jag var innan olyckan "/
ja det har jag, jag har gått omkull med min häst där han drog kom i en kurva och så va et is där. De va förra vintern men är fortfarande rädd när jag är ute och rider att han ska dra med mig :/ och då att vi ska gå okull.
jag skada mig engång då jag spräkte revbenen o spräkte upp ögonbrynet o om jag hade hamnat lite längre mot ridhuset(ramla av i ridhuset i sarien) så hade jag skaddat ryggen o nacken.... så jag fick inte rida på 3 månader enligt läkare... så de är ungefär 1 år sedan.. men jag har lite skrääk för att hoppa nu... o i början ville jag inte sitta på hästen..men nu är de ingen fara förutom att jag vill hälst inte hoppa...
jag skada mig engång då jag spräkte revbenen o spräkte upp ögonbrynet o om jag hade hamnat lite längre mot ridhuset(ramla av i ridhuset i sarien) så hade jag skaddat ryggen o nacken.... så jag fick inte rida på 3 månader enligt läkare... så de är ungefär 1 år sedan.. men jag har lite skrääk för att hoppa nu... o i början ville jag inte sitta på hästen..men nu är de ingen fara förutom att jag vill hälst inte hoppa...
jag får verkligen inte heller rammla av nu eftersom att jag har spräckt bäckenbenet och det kan spricka ännu värre om jag rammlar av igen. Så självklart tar jag inte en diskussion med en bråkig häst, men rädd är jag iaf inte än :)
