Elviraochklara

Det var inte Toxan som var boven i det här dramat som jag förstår att ni säkert tror, utan som jag skrev skulle jag rida två andra ponnyer.
Red ponny nummer 1 inne i ridhuset, lite markarbete och det var en riktigt fin ponny.Verkligen min smak, en sån i storhäst format vill jag ha :)
Ponny nummer 2 skulle jag rida på gräsbanan eftersom träningarna hade dragit igång inne i ridhuset. Och för att ta sig ner till banan är det en skrittsträcka på 5-10 minuter typ och det var verkligen kolsvart ute. Vi hade inte kommit längre än halvvägs förän ponnyn blev rädd och försökte vända hemåt, vad han blev rädd för har jag ingen aning om. Hur som helst vände jag tillbaks honom och då ville han först inte gå och min första tanke var att hoppa av och leda honom förbi "monstret". Men istället skänklade jag på honom och han försökte då vända hemåt igen, men jag slöt den vägen helt och då hoppa han istället ner i diket, sen gick allt svin fort! Han måste blivit jäkligt förvånad för lika snabbt som han hoppat ner, hoppade han upp och givetvis överhoppade han sig som f'n. Jag hängde inte med i svängarna utan flög som ur en katapult från sadeln när han hoppa ur diket och landade framför honom. Kände det inte då, men märkte sedan att han måste trampat mig på armen eftersom ärmen på jackan var i trasor och en fruktansvärd smärta spred sig i armen, men jag kunde röra på fingrarna, så av var den nog inte tänkte jag. Ponnyn sprang såklart hem och jag gick efter, mobilen var  naturligtvis död, men som tur var så var Emma i stallet och hjälpte mig med ponnyn och ringde efter ponnyns ägare. När dom kom ut försökte vi få av mig jackan vilket var omöjligt och dom klörde mig mot min vilja till sjukhuset där dom snabbt konstaterade att armen var av och det ordentligt. Min arm buktade uppåt, det såg helt sjukt ut!
Fick ett tillfälligt gips, massa bedövande och blev inlagd på ett rum där jag sov över för att opereras dagen efter. Brottet var så pass illa att operation krävdes.
Själva operationen var bland det värsta jag varit med om, jag var sövd och bedövad giveetvis, men processen före och efter var inte kul. Före var det en massa medel och sprutor som skulle tas och jag fick slangar och äckel i näsan. Men allra värst var efteråt när armen var helt bedövad och bara hängde där, varm och tung, det kändes inte som min.
Blev kvar en natt till för att dem ville se så att jag fick tillbaks känseln och det kan jag säga att det fick jag! FYFAN, nu svär jag, men den smärtan jag fick i och med ingreppet är obeskrivligt.
Nu dagen efter operation känns det helt okej, givetvis gör det ont, men man kan leva med det. Jag har vart nere på röntgen två gånger och väntar nu på besked om vad som kommer hända, om jag får åka hem, hur länge jag ska ha gipset osv.  Men jag kommer nog vara borta från ridning i minst 2 månader. Så det allra värsta och svåraste blir hur jag ska lösa det med hästarna...


fett ofräsch!