Elviraochklara

Okej, jag har sån jäkla bloggtorka nu som ni kanske har märkt?

Hur som helst, har precis varit i stallet tillsammans med Ida. Skrittade en av hennes hästar ut i skogen och Ida tog den andra och sedan fixade vi i ordning allt åt alla 4 hästar.
Ska tillbaks om ett litet tag igen, den här gången med Linnea som ska rida Thomsan och så kommer även Frida och rider Toxica. Tror jag ska ladda kamern faktiskt.

Btw, jag gästbloggade på http://soniaocholivia.blogg.se igår, gå in och läs om ni vill :)

Haha hemma från stallet, har fotat som bara den! Dock inte mina hästar, eftersom det börjat skymma när vi var klara med Idas.
Eller, vi gjorde ett försök med Toxan, men hon har inte blivit riden på ett tag nu så hon var helt galen! Slet sig från Ida och sprang runt och härja. Tills hon fastnade i tygeln och då ställde hon sig helt blickstilla. Knäpp häst!
Men vi tar foto utav mina pollar på söndag!


Snygga tjejer!


Lite reklam, snygga tröjor och pannband från Kingsland

Ridbyxor och sockar från Whitaker, PK


Haha jag ser ju lite sär ut på denna bilden, men Ida är as söt!

Kommer fler bilder snart, fick på ponnyerna i hagen och så ska jag ladda upp några sjukt fina jag tog på Ida och hennes ponnyer. Jag är en sjukt skillad fotograf ska ni veta!

Men tror ni jag fått bytt mina grejer? Nej...
Åh vad jag är sur, det ska alltid krångla när jag ska byta saker, så nu får mamma åka med mig ut när hon slutat jobbet.
Fick med mig några nagellack hem för ovanlighetens skull. Haha, från och med nu är det köpstopp på nagellack för min del! En ring, läppenna och tights inhandlades också.
Hittade lite smycken och nyårsklänning men jag orkade inte prova den, så jag hoppas den finns kvar ikväll så köper jag den då. Men sen tänker jag inte använda mer utav mina pengar utan spara till scandi. Haha jag kan ju alltid försöka ;)

Vad ska ni göra på nyår föresten?

Så var julen över, skönt haha.
Idag finns inga direkta planer, jag ska nog göra mig i ordning snart för att bara supersnabbt åka ut till Torp och byta några grejer. Sen ska jag till stallet i eftermiddag, annars tar jag dagen som den kommer bara.

Fick en fråga, riktad till både mig och Klara, tänkte svara på den i ett inlägg.

Till er båda ( klara och elvira ) , kan inte ni typ tejpa fast eran kamera eller hålla i den , och så hoppar ni ett skutt över ett hinder. så vi får " se hur de är att hoppa med era hästar"? hihi bara en ren tanke :)

Super skoj idé som jag absolut ska testa när jag får lov att rida igen.
Det är ju faktiskt inte så långt kvar nu, 3 veckor har gått, 3 veckor kvar.

På Tisdag ska det bli as fint väder så då ska jag och Ida ta masssa bilder!
På oss och pållarna och vet ni, då skiter jag fullständigt i min brutna arm! Jag ska rida Thomsan barbacka i snön!
Toxan blir dock lite svår att rida barbacka när man är halvt handikappad. Så bilder från marken med henne får duga:)

Svinigt kallt idag! över 20 minus var det när jag var i stallet och släppte ut imorse. Alldeles för kallt för att rida. Linnea skulle kommit, men hon kommer någon dag när det är lie mildare. Hästarna får promeneras bara idag.

Har faktiskt inga speciella planer för dagen, ska försöka få gjort lite behövliga saker. Typ städa mitt rum, träna min arm och sortera min garderob kanske?

Vad ska ni hitta på idag? Dela med er nu, jag vill veta :)

1. Pullarträns i storlek full, från Riders Company.
Svart med guldklinkers på nosgrimma och pannband (inte pannbandet på bild).
Knappt användt, enbart ett fåtal gånger. 
Nypris 599 kr.
Mitt pris 300 kr. Eller bud.

2. Pioneer swarovski stövlar
Svarta, storlak 39, kort, normal.
Något slitna, men i bruksskick.
Dragkedjan trasig på ena stöveln, men det är super lätt att fixa.
Bara att lämna till skomakaren.
Nypris 2995 kr.
Mitt pris, 600 kr. Eller bud.

Intresserad utav något? Mejla mej, Elvirahenningsson@hotmail.com

Ingen uppdatering igår som ni såg, men de är ju jul och då ska man inte sitta vid datorn, det hoppas jag att inte ni gjorde heller ;)

Klara är fortfarande i Norge, men hon kommer snart hem och jag åkte till mammas släkt i Värmland igår, men jag kommer hem ikväll och då blir det uppdatering.

Mer julklappar blev det igår som sagt.

x Seriebiljett till Gbg horse show
x Ännu mer kläder
x Smink
x Massa nagellack till min samling
x Mer smycken
x Halsdukar och mys vantar
x och mer pengar, nu jäklar får det nog bli Samshield hjälmen på horse showen :)

tidigare i veckan fick jag ju även

x Pengar

God jul, världens bästa bloggläsare!

Videokameran funkade inte förut när jag släppte hästarna, så istället får ni några gamla videor på Lillan.
Saknar dig, världens finaste ängel♥

Premaer, född 2002 e: Aerline H - Little Boy

Nu är stygnen borta!
Höll på att spy så äckligt det såg ut, fy fan dem har snittat 15 cm på ovansidan underarmen.
Fick ett nytt mindre bandage vilket känns väldigt mysko, jag har ingen känsel på större delar av armen och jag har tappat hur mycket muskler som helst överallt. Så armen, handen och fingrarna ser hur taniga ut som helst jämfört med den andra. Konstigt nog är armen och handen jätte brun och inte av smuts alltså. Borde det inte vara tvärt om?
En annan sjuk sak är att tummen helt bytt plats, i och med att jag bröt radius som är benet i armen som hänger ihop med tummen. Jag har även alltid haft jordens skomakar-tummar men vänster tume är helt rak nu. Min hand ser ut att kunna var med i en skräckis nästan.

tog av det stora bandaget igår, ser ni va fräsht det var där under? haha not.
Men här ser ni vad skev min tummis är också, eller?





Rak arm? haha nej...


Här ser ni verkligen skillnaden på tummarna! Handen längst ner är som den ska vara ;)

Åh, Vi har fått en så himla fin "idolbild" av en supersöt läsare. Det var ett tag sedan vi fick den, men vi hittade den först idag. Vi har inte vart inne på bloggens hotmail nästan.
Därav att vi inte visat bilden här på bloggen förns nu, men tack så jättemycket Sanna!
Det stod inte i mejlet om du hade någon blogg eller liknande, i så fall hade du givetvis fått en länkning :)

Taaack!

Hade vart superkul med fler sånna här snyggabilder, super kul att få:)
Givetvis får alla som skickar bilder en länk i bloggen.

Elviraochklara@hotmail.com

Åh vad jag är avundsjuka på alla som har lov, jag är inte fri fören imorgon...
Aja vi har bara haft slappdagar hela veckan och imorgon blir grymt skoj, plusgymnsiets avslutningar är alltid grymma! Vi är alltid i vår stor biograf där lärarna kör en show för oss elever. Speciellt för imorgon är att vi ska få se på finalen i klasskampen, en tävling som pågått hela hösten för alla klasser(vår klass kom på 3:e plats, fatta vad surt) och få reda på resultatet i stylist SM. Sen givetvis fika (A).

08.20 tas även mina stygn, fasen vad jag tjatar om det men jag är super nervös. Det är hur många stygn som helst och jag minns när jag var yngre och hade 6 stygn i fingret som skulle bort, vad ont det gjorde. Det slutade med att jag fick ta bort dem själv bara för jag inte litade på sjukhus personalen, haha.

Haft en cill dag som sagt och det kommer fortsätta vara så. Jag ska till stallet senare när mamma kommer, Frida ska rida båda och sen ska allt fixas. Min filmkamera är helt stendöd så det finns ingen chans för film tyvärr :/

Jag har bestämt mig för att skriva ett intessant inlägg ikväll, ni bestämmer vad!
Vet att flera önskat ett inlägg om packning till meeting, så om inga andra förslag kommer kör vi på det!

Kom in från kvällspromenaden med dogen och har precis lagt mig, ny duschad i en nybäddad säng med nytvättde sängkläder. Den känslan kan man inte hissa nog många gånger.
Imorgon är det Tisdag, eller idag är det Tisdag kan jag till och med säga. 2 veckor sedan jag bröt armen, bara 4 veckor kvar i bandage och icke belstning utav vänster arm.
Gosch vad det kommer bli skönt när detta är över. Förutom att rida längtar jag efter kunna duscha ordentligt, kunna sminka mig ordentligt, tvätta händern som  vanligt, kunna smörja in mig med body lotion överallt. Jag längtar efter att mocka, att sopa stallgången, att kunna ta på hästarna täcken. Att kunna röra sig som vanligt helt enkelt.
På Onsdag tas som sagt stygnen och jag får ett mindre bandage, bara det kommer underlätta. Jag kommer kunna ha vissa kläder jag inte kunnat haft till exempel.

Nepp, nu blir det nog en film innan jag ska sova,
Natti alla läsare!

Btw, jag gästbloggade hos Tove förut idag,

http://abelson.blogg.se


Vovis

En kvinnligt sydd, vattenavvisande kavaj ifrån kingsland. I samma stretchiga material som Animo. Värmer på vintern och är sval och skön på sommaren.
Grym!

Ni som läst det superlånga inlägget som jag skrev för några dagar sedan vet att en ponny jag haft hemma, Torindo att det var lite oklarheter runt honom. Man va inte säker på om det verkligen var den ponnyn som det sas att han var, i och med att det krånglats med att få hans pass och liknande. Samt att dem påstod att han var ifrån Belgien, men när dem nya ägarna sökte efter honom i registret i Belgien. så har där aldirg funnits någon "Torindo". 
Så dem nya ägarna la ner ett stort jobb på att försöka få tag på information kring hans bakgrund och lyckades riktigt bra.
Jag har kopierat en text som jag skrev på min bilddagbok för mer än två år sedan när dem just fått lite klarhet i det hela.



"Torindo föredetta Pete? 

Jag tror alla vet vem Thore är men för er som inte vet så är de en D-ponny jag hade hemma till försäljning i ca 3-4 månader.
En jättefin ponny som Emma söderberg egentligen ägde och hade köpt från ett försäljningsstall i Danmark där de sa att de va en ponny som gått de allra högsta klasserna inom hoppning i belgien.
Iallafall så köpte Sofie i Ulricehamn honom i sommras och de går jättebra för dom och Thore stomtrivs.
Och nu så har Mia(sofies mamma) Gjort ett försök att ta reda på thores bakrund.

Hon har ringt till försäljningsstallet för att få reda på lite info, eftersom de pratats lite om att Thore kanske skulle kunna vara en annan ponny som va på försäljningsstallet samtidigt som Thore och att dem två på något sett skulle ha blandats ihop. I och med att det aldrig skickades med några papper, eftersom dem inte gick att hitta och allt verkade allmänt rörigt. Den ponnyn hette Nüsser. Dessvärre gav de inget resultat. Ägaren till stallet sa att han hade papprena men han visste inte exakt vart dem var men han skulle leta. (Eller hur xD)
Så då va de väl typ nästan att man fick ge upp.
Men så hade jag tråkigt en dag och satt och kika på bilder från Wieaggarden(en nordisk sida med bilder från olika häst event, framförallt i Danmark) och sökte bara för skojs skull på Torindo, men de kom inte upp nått. Men så sökte jag på Nüsser och fick upp en bild på en skimmel jag tyckte va lik Thore och ryttaren va Rikke Belinda Barker. En Jätteduktig dansk liten tjej som har hur mycket framgång som helst. Så jag skicka bilden till sofie men hon tyckte inte alls de va likt ;) Men vi gick iallafall in på Rikkes hemsida och Mia skrev ett mejl till henne och skickade med bilder på Thore.
Så fick hon svar att hon tyckte hon kände igen ponnyn på bilden, Men hon va inte helt säker. I sånnafall var de en ponny som heter Pete. Hon hade dock inte tävlat den själv, utan två anndra danska ryttare, Jessica Vinther Jensen och Rasmus Krebs Manniche. Hon skickade med två bilder i mejlet på Pete (bla den till höger här ovanför). Och visst måste de va Thore! va tvungen att sätta en bild framifrån för att va helt säker. och som ni ser stämmer mycket. Den smala mörka mulen, den lite snea näsborren till höger och till och med virveln i pannan!
Fick också reda på att han är i från sverige ifrån börjarn så min mamma sökte på Pete i svenska ridsport förbundet och fick fram en Connemara född 1996, en skimmel. Josefin Hallengren var ägaren och ryttaren.
Så Mia mejlade även till henne och skickade med bilder. Till en början kände Josefin inte igen honom eftersom han var mycket mörkare och mer musklad när han var hos henne. Men när hon fick en annan bild blev hon helt säker på att de måste var Pete. 
Sen när hon berättade att han varit med om en mun operation och har två ärr under ganachena pga av de (presic som thore har) så blev alla ännu mer säkra på att de är Thore och Pete är samma ponny. Hon blev jätteglad! Hon har också letat efter sin gamla ponny men inte hittat honom efter försäljningsstallet i Danmark. 
Hon berätta att han är tävlad upp till Msv A här i sverige och tränades för ted Netterqvist som gav lovord om honom som en EMponny, sen efter de så gick något snett. Dessvärre vet vi inte vad, de har hon inte berättat ännu, Längre än så har de inte kommit. men de är ju oerhört intressant att vet lixom. Dessutom ska han vara en renrasig connemara med stam.

Så en liten sammanfattning:

Thore/Pete är en ren connemara som importerades till sverige utav Josefin Hallengren.
Där tävlade han upp till MsvA och va enlingt ted netterqvist en blivande EMponny. Sedan gick något snett och han såldes till ett försäljningsstall i kungsbacka, till en Åse nånting. Därefter såldes han till Jessica Vinther Jensen och därefter till Rasmus Krebs som sålde honom till fösäljningsstallet där Emma hitttade honom.

Så vad som kommer hända nu är att Thore ska scannas av för att se ifalla han har dubbla chip.
Josefin har kvar alla petes papper av någon anledning :S och där har han ett chip nummer och de är inte samma som de chipnummer som står i thorindos pass. 
Asså nu undrar man bara, vem är den där Thorindo som vi trodde att vi har haft och som dom påstår är från belgien fasten att de inte ens finns en ponny registrerad i de namnet där...."

Japp det var vad vi lyckades få fram, riktigt spännande var det måste jag säga. synd att det aldrig togs något yttligare steg så att vi fick någon klarhet till 100 %.
Men jag är i alla fall helt säker på att "Thore" egentligen är Pete. Kolla bara på bilderna! och hur många hästar har ärr under ganacherna?

Självklart vill jag det, super kul!
Du får gärna skicka dem till min mejl, elvirahenningsson@hotmail.com
Tack på förhand:)

Mitt namn Elvira Henningsson är ju inte speciellt vanligt kan man väl ändå påstå?
Varken för- eller efternamnet och speciellt inte i kombination.
Men det sjuka är att det finns en till här i Sverige som heter exakt likadant och dessutom rider och tävlar i hoppning. Är inte de sjukt?

Hon var med på en tävling i Ljungby(som förövrigt är hennes hemma klubb) i höstas som jag också var med på så då träffades vi där haha. Många som stod utanför eller inte såg Elvira2 rida, utan bara hörde namnet i högtalaren trodde att det var jag som vart inne och ridit.

Kommer precis från stallet, är bara inne och äter. Ska hämta Linnea vid bussen sen åker vi till stallet och så rider hon Thomsan och Frida Toxan. Hörs ikväll, runt 8!

Godmorgon på er! Hoppas ni har sovit gott.

Idag bär det av till pappa för min del, annars händer inget speciellt. Det blir en seg helg det här. Mitt liv är segt...
Någon av er läsare som ska göra något roligare?

Tänkte skriva något roligare, lite längre inlägg. Något speciellt som ni skulle vilja läsa om?
Funderade på om jag skulle skriva om Torindo, om hans bakgrund och hur dem bar sig åt för att få reda på så mycket. Vad tror ni om det?
För er som inte vet vem Thorindo är, läs HÄR.

Här kommer inlägget jag pratat om ett tag nu.
Jag har under åren fått möjlighet att rida, tävla och ha en del hästar hemma på tillridning och försäljning. Vilket är enormt skoj och lärorikt.
Precis alla hästar sätter sina speciella spår, men det finns dem som får en extra plats i hjärtat och det är dem hästarna jag ska skriva om i detta inlägget. Jag skulle kunna skriva flera sidor om varje häst, men för att inte detta inlägget ska bli kilometer långt får jag skriva lite kort om varje. Först lite info om ponnyn, varför jag hade den, när jag hade den och lite gran om vår tid och sen bilder och filmer såklart!

Indiana Jones
Vi börjar givetvis med min allra första ponny som jag fick den 21 februari 2002, när jag var 8, skulle fylla 9 år alltså och Dino som vi kallar honom var 18. Han var verkligen världens bästa ponny! Bättre läromästare finns inte, han var världens snällaste, men stark så in i bomben. Ibland fick han för sig när vi red ut att ” Nu vill jag hem” och då hade man inte mycket att säga till om och oftast hängde jag inte ens med i vändningarna utan låg på backen. Men annars var han världens bästa, vi kunde stå på honom, rida i grimma och grimmskaft barbacka och åka rutchbana nedför halsen medan han betade i hagen. Något jag tyckte väldigt mycket om när jag var liten, var att frisera hästmanar och det var såklart Dinos man som toppades lite för ofta och inte så jättefint.
Jag och min kompis Bella hade våra b-ponnyer på samma stall största delen utav tiden jag hade honom och jag kan lova att det var mycket bus och skenturer i skogarna, haha. Men det var inte bara bus utan jag lärde mig också otroligt mycket på honom, vad det gäller tävling och träning i både hoppning och dressyr. Eller vi tävlade aldrig dressyr men han hade själv tävlat upp till LA dressyr innan han kom till mig så han kunde gå riktigt fint. Hoppning han vi starta upp till LA tillsmanns en gång, fast då jag glömde banan haha. Placeringar fick vi upp till LB.
Men tillslut kom tiden då jag ville högre än vad Dino hade kapacitet till och vi köpte Fidde. Detta var 2004. Eftersom vi hade Toxica då också blev det för mycket hästar så Dino lånades ut. Eftersom han var 20 år då såg vi ingen anledning i att sälja honom och vi äger honom faktiskt än idag och många tjejer efter mig har fått placera sig och uppleva allt det jag fick göra när jag var mindre. Just nu är han faktiskt hos min tränares dotter som också heter Elvira och dem planerar att göra tävlings debut på clear rounder i vår. Han blir 27 nästa år men han är såå pigg och älskar att hoppa och så länge han gör det kommer han få fortsätta. Det värsta man kan göra med gamla hästar är att ställa av dem så dem blir stel. Om dem fortfarande är pigga det vill säga.

Feadamore Pride C
Ponnyn jag fick efter Dino, var Fidde. Han kom till mig den 11 september 2004, otursdagen, men jag har då verkligen inte haft någon otur med den ponnyn kan jag lova. När han kom till mig hade han placeringar upp till LA hoppning och det var målet även för oss, men vi nådde bra mycket över våra förväntningar. Vi fick tillsammans en mängd med vinster och placeringar upp till Msv B hoppning, kvalade Msv A men startade dock aldrig. Placerade oss i Eliten, vann div 1, kom till semifinal i GP-ponnyn och var 1 eller 2 poäng ifrån scandinavium. Han var verkligen drömmen, storgalopperad och supersnabb och gick att vända på en 5 öring. Glömmer aldrig vår LA debut i kungsbacka en nationell där vi fick ett nerslag. Önskar så att jag hittade den filmen för den är väldens sötaste, när jag blir helt exalterad efter varje hinder Fidde klara haha. Därefter vann vi 2 LA på rak och kvalade Msv B som vi debuterade på Tjörn. Ett ner blev det och första utanför placering. Men rundan som slår allt är nog Msv B vinsten på gräsbanan hemma på Uddevalla. En derbybana på typ 22 hinder och 25 språng, 3 kombination och bank och Fidde är dubbelnolla och snabbare än b-ponnyarna, vi blev globenkvalade och fattade typ ingenting men var lyckligast i världen. Den ponnyn var lycka rakt igenom! Så tråkigt att ingen lyckats så som vi två gjorde, ingen har ens kommit upp i Msv efter oss.

Alladin
Efter att vi hade flyttat till gård bestämde vi oss för att skaffa en till C-ponny. En med ännu lite mer kapacitet än vad Fidde hade och vi köpte då Alladin i februari 2006. Ponnyn som jag inte klarar av att tänka på utan att få en klump i halsen.
Då var han egentligen en alldeles för svår ponny för mig som bara ridit hyfsat enkla ponnyer. Men han hade en sån himla personlighet så jag blev såld direkt. Det var nära att vi sålde honom till min kompis Bella inte alls långt efter vi fått hem honom, men så blev det inte vilket jag är väldigt glad för. För med tiden lärde jag mig hur han skulle ridas och vi fick en hel del placeringar enda upp till Msv B, men framförallt fick jag världens goaste ponny som lärde mig otroligt mycket. Jag har nog aldrig haft en så mysig och genom snäll ponny som min Alle och jag hade gjort allt jag kunnat för att få ha honom kvar än idag. Tanken var att han precis som Dino aldrig skulle säljs och så skulle dem två få pensioneras tillsammans eftersom Alladin också var rätt gammal, född 1990. Men så blev det inte för i April 2007 började han bete sig väldigt konstigt genom att stanna i landningen vid hinder. Han hoppade alltid, men ibland kunde han bara tvärnita direkt efter hinder och inte vilja gå. Jag minns speciellt i Jönköping då vi bara hade en långsida hem, en trekombination och ett räcke och vi var felfria. Han rann igenom kombinationen som ingenting med efter c var det tvärtsopp i landningen och han vägrade gå, varken fram eller bak. Vi åkte till Skaras ATGklinik där dem hittade en inflammation i vänster framben och den skadan höll vi på med fram och tillbaka i ett år. Han friskförklarades flera gånger, men samma skada kom alltid tillbaka och dem konstaterade då att den var kronisk och aldrig skulle bli bra, han blev utdömd och jag blev tvungen att fatta det svåra beslutet att låta honom somna in föralltid vilket var 3 April 2008. Värsta dagen i mitt liv, känslan då jag lämnade stallet, mötte din blick genom fönstret och visste, detta är sista gången...Ah fy fan, ni kan inte föreställa er.

Minnie Me
Lilla Mimmsan var en väl meriterad liten C-ponny, som hade placeringar på SM. Ingen medalj, men placering och det är inte illa.
Henne hade jag hemma på lite halvprov får man nog ändå säga, men hon var till salu samtidigt som jag red henne. Hon var verkligen underbar att rida och framförallt hoppa! Snabb som en vässla och super kvick i benen. Hon hade verkligen aktivitet, benen gick som en symaskin i traven med höga benlyft och i galoppen var det jämfota hopp. Hon var verkligen häftig, även till utseendet. Skäck med mycket rosa, ganska grov och super mycket man och svans.
Vi fick placeringar och tävlade upp till LA under den månaden jag hade henne. Men sen lämnades hon tillbaka då vi inte var intresserade eftersom hon var så himla liten och ägarna hade andra köpare på henne. Ägaren var föresten Emma Söderberg som ägt fler av dem hästar som kommer nämnas i inlägget.
Vad som var lite kul med att vi tyckte att hon var så himla liten var att dem som köpte henne mätte ner henne till B-ponny inte långt efter, då förstår ni att hon var liten. Behöver jag säga att hon blev grym som B-ponny? ;)

  Tråkigt, men jag har inga bilder från när jag hade Mimmi :( Dem fanns på en dator som krashade.

Master Mind
En B-ponny som jag tror många känner till. Guld medaljör på SM i hoppning för B-ponnyer flera gånger. Senast utomhus i år med Gabriel Andersson som är hans nuvarande ägare.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara varför jag red honom, det är lite komplicerat. Vet inte om jag ska kalla det tillridning eller försäljning. Men det var hur som helst mellan ett ägarbyte. Ett långt sådant, jag red honom från september 06 till februari/mars 07 så det blev ett tag. Han var som en stor häst i ponny format både att rida och till utseendet. Han var vacker som en dag och charmig till tusen. Men han hade ett riktigt tufft huvud och tog gärna över om han kunde. När jag började rida honom vet jag inte hur många gånger varje ridpass som han försökte ha av mig. Han gjorde några hopp som började i ett luftsprång, övergick till en bock där han också sköt rygg och det hela avslutades med en bakut spark. Dock lyckades han bara få av mig en gång och efter ett tag fick jag bukt på dem där hoppen och då var han en dröm att rida. Han var riktigt välutbildad och hade en hoppkapacitet som är bra mycket bättre än många C-ponnyer som tävlar SM. Han är absolut en av dem underbaraste hästarna jag ridit.

 
Master med Emma Swerre på bild

Torindo
Ännu en ponny jag red till försäljning åt Emma Söderberg. En vit sagoponny! En D-ponny med mycket i bagaget. Emma fick honom honom faktiskt från samma försäljningsstall i Danmark som Mambo. Hon fick honom i byte mot sin stor häst.
Thore som han kallades var verkligen en sago ponny inte bara till utseendet. Han hade en ridbarhet utan dess like, kunde hoppa höghus, han var så genom snäll som man bara kunde bli och fick varenda person som satt upp på hans rygg på fall. Jag minns själv när jag åkte och provade honom hemma hos Emma. Det steget och hur jag kunde rida i den samlade galoppen mot en fet maxad 125 oxer i en samlad galopp och bara känna hur han skjuter mig ur sadeln i språnget. Magiskt känsla!
Vi tävlade tillsammans upp till LA med placeringar LB.
Till en början när han kom var väldigt skygg och rädd om sig. Han blev rädd för hastiga rörelser, var lite tillbakadragen i boxen, fick klaustrofobi på gången och när han skulle lastas och i hagen stod han bara vid insläppet. Han var antagligen inte van vid att gå i någon hage. Jag skulle tro att han fått vara med om mycket hemskt i sitt liv tyvärr. Därför var det ren lycka att få se förvandlingen som han faktiskt genomgick dem 5 månaderna jag hade honom under 2008. Innan han åkte från mig galopperade han i hagarna, lastades utan större problem, stod vid boxdörren och kollade ut med spetsade öron. Så det var verkligen inte lätt den dagen han skulle åka till familjen som köpt honom, även om jag visste att han inte kunde få det bättre.
Tyvärr lever han inte längre, han togs bort 28 Maj 2009 och jag kan säga att det är mååånga som sörjer den dagen. Han avlivdes pga pålagringar i ryggen, en gammal skada för som jag skrev är det en kille med mycket i bagaget. Familjen som köpte Thore utav Emma (och som förövrigt är helt underbara!) la ner ett jättejobb för att ta reda på hans bakgrund och lyckades! Måste skriva om sökandet och resultatet snart här på bloggen.
En väldigt osammanhängande, splittrad text blev det nu, men jag hoppas ni förstår.

Silver Dollar
Det började med att jag blev tillfrågad av en familj om jag ville följa med dem för att provrida en C-ponny. Eftersom deras dotter fortfarande var ganska liten och egentligen red B-ponny ville dem ha med någon med lite mer rutin på större ponny. Dem ville även att jag skulle hjälpa till att rida och tävla ponnyn om dem nu köpte den, vilket dem gjorde. Så under sommaren 2008 hade jag Silver på tillridning. Han var precis importerad ifrån Irland, var bara 5 år, hade aldrig tävlats och kunde inte speciellt mycket. Som dem allra flesta irlandsponnyer var han väldigt spänd och skvättig, framförallt var han bakskygg. Jag glömmer aldrig första gången jag satte på honom ett ländtäcke haha. Jag fick mig en åktur kan jag lova.
Hur som helst, detta var en ponny som snabbt fånga mitt hjärta. Han var lite skygg som sagt men han tydde sig snabbt till en och när han fick förtroende för en person var han så mysig, verkligen riktigt pussig. Vi han under sommaren ut och starta lite tävlingar och vi tävladde upp till LB med bra reslutat. Jag tyckte väldigt mycket om honom och hade nog nästan fäst mig lite för mycket. Så i slutet av sommaren blev jag helt knäckt när jag fick veta att Silver skulle bytas in mot en annan, äldre ponny som dottern kunde lära sig utav och att han skulle åka dagen därpå. Jag förstår att dem valde att skaffa en ponny med mer rutin, men det gick så snabbt alltihop.
Men livet fick gå vidare och det roliga var att dem köpte tillbaks honom i våras, alltså 2010 och när dottern bröt benet i somras frågade dem om jag ville rida honom under tiden. Jag behövde inte tänka igenom den frågan en sekund. Det allra bästa med Silver är att han står i grannstallet och att jag kan gå dit på 5 minuter och pussa på honom om jag känner för det, vilket händer ganska ofta.

 
2010

2008

2008

Attitude Surprise
Otto totto! Världens bästa D-ponny som jag hade hemma ett helt år. En fantastisk ponny som jag är så tacksam över att jag fått lov att träffa och dessutom rida och tävla. Han har lärt mig hur mycket som helst och gett mig många fin placeringar och en massa glädje.
Jag red honom till försäljning åt familjen som köpte Fidde utav oss och han kom till mig, 19 Augusti 2008. Bara några dagar efter att Thore blivit såld. Jag fick hem honom en tisdag och tävlade första tävlingen Lördag samma vecka då vi placerade oss i LB och rev jokerhindret i LA och efter det fortsatte framgångarna. Vi fick flera placeringar och vinster upp till Msv B, placerade oss i Msv A, blev uttagna till Baltic Cup och framförallt så hade vi otroligt kul. Det var lycka varje gång man åkte på tävling med Otto, varje gång man satt på hans rygg och varje gång man kom in i stallet och möttes utav hans glada, söta uppsyn. I och med att jag hade honom så länge, i ett helt år kändes han verkligen som min egen häst, dock blev jag påmind om att det trots allt inte var så. I augusti 2009 ville ägarna ha hem honom igen, dem hade bestämt sig för att inte längre sälja honom utan behålla honom själva till lillasystern och dem skulle hämta honom bara en vecka senare. Jag kan säga att min värld föll ihop totalt, men jag bet ihop och spenderade så mycket tid jag bara kunde med Otto den sista veckan och försökte vänja mig vid att han snart inte skulle stå i stallet längre. Men det gick inte att vänja sig, dagarna efter han hade åkt kändes det alltid lika konstigt att hans box stod tom och jag undvek helst att titta åt det hållet för gjorde jag det började jag bara gråta. Men tiden läker dem flesta såren, men inte helt. Än idag blir saknaden så stor att tårarna börjar rulla ibland. Även om man vet att dem har det bra, så saknar man tiden.
Usch, det är verkligen det värsta med att rida hästar åt andra, att man inte har 100 % kontroll, utan när som helst kan dem vara borta och oftast då dem är som allra bäst. Man blir aldrig färdig på samma sätt som man blir om man själv väljer att sälja sin egen ponny.

2009

2008

RMS Quicksilver
Världens absolut vackraste lilla ponny, som jag köpte själv tillsammans med min kompis Ida i Augusti 2008. Det började med att Ida som var 13 år då och fortfarande kunde tävla B-ponny började prata om att det skulle vara kul att hitta någon att tävla den sista hösten. Men då kom jag istället med den briljanta idén att vi kunde köpa Silver och ha som ett projekt istället. Jag visste nämligen att han fanns och var kvar, eftersom jag var nära på att köpa honom själv redan i februari samma år och tydligen ville dem inte sälja honom till någon annan än mig. Sagt och gjort, vi köpte den lilla ponnyn som sas vara ohanterbar och inte skulle gå att sitta upp på. Visst, han var lite små besvärlig vid uppsittning till en början, men så långt ifrån ohanterbar som det går och efter bara någon månad red vi på honom som vilken häst som helst.
Han är faktiskt avlad för dressyr och visar otrolig stor talang inom just det området, hans pappa Henfynyw tywysog rwc 3 känner säkert ni dressyr ryttare igen? Om vi nu har dressyr ryttare som läser bloggen. Men han har även precis lika stor talang för hoppning, vilket var det som vi satsade mest på. Under vintern började vi åka ut på lite clear rounder och han hoppade enkelt sin LB debut felfritt med mig som ändå var hyfsat lång på honom och placerade sig upp till LC med Ida. På klubbtävling då såklart, han var ju bara 5 år, så han fick inte tävla riktig klass. I början av 09 satte vi ut honom på annons i och med att vi båda började bli långa på honom och vi tyckte att det bästa för ponnyn var att ha en ryttare i sin storlek att utvecklas med. Det dröjde inte länge, utan redan i slutet av februari såldes han till en super duktig tjej, Linnea Segersten som rider framförallt hoppning men även lite dressyr och var en perfekt köpare åt vår lilla prins. Tillsammans har dem hoppat upp till LA och startat med vinter upp till LB någonting i dressyr, så detta ekipaget lär alla B-ponny ryttare få se upp för i framtiden.

 


Ida och Silver

Areno
Areno vet ni säkert vem det är? Det borde ni göra vid det här laget. Men för er som är alldeles nya läsare är det alltså Klaras D-ponny som jag hade hemma från November 2009 till Februari 2010. Det blev ganska så precis 3 månader. En helt otrolig ponny verkligen! Hade honom på tillridning kan man nog säga, han var jäkligt bråkig där ett tag och Klara var trött på honom och därför skickade honom honom till mig. Det hade skärt sig dem emellan helt enkelt. Han var verkligen en riktigt jävel den första månaden, ville inte lämna stallplanen utan bara vägrade att gå och stod och stegrade och vände hem och sånt kunde han få för sig lite när som helst under ridturen så man fick va på honom och beredd i varje steg. Jag brukade få sitta och små trava hela tiden för att han inte skulle få chans att stanna. För stannade han kunde an bli stående i flera minuter och det var inte lågt han stegrade, samtidigt som han vände hemåt. Man får inte vara en vekling om man ska rida denna hästen för det funkar inte. Ibland stod han verkligen högt, nästan rakt upp, men oftast han man hejda honom genom att dra i en tygel och tvinga ner honom och direkt när han kom ner kunde man inte sitta och hämt andan precis utn det var det pang på med skänkeln och försöka få fram honom. Men efter ett tag insåg han nog att det var bra mycket trevligare om man hoppade över bråken och att det faktiskt kunde vara riktigt kul att rida ut i skogen trots allt för efter första månaden kom det inte fler protester. Det kunde hända någon enstaka gång om man satt och sov, men det blev aldrig så att man behövde starta bråk. Det var framförallt det som var hans största problem och att han var ganska klen, men förra vintern var ju då det kom så mycket snö, så vi var mycket ute på fälten och jobbade och vi lyckades faktiskt stärka honom riktigt bra och i slutet var han väldigt, väldigt fin, både i kroppen och ridningen och Klara fick hem honom igen och var super nöjd. Sen efter det har han bara blivit ännu finare tycker jag och som ni ser så går det riktigt bra för dem.
Areno är verkligen en häst som charmar alla, för jag lovar den här ponnyn är nog sötast i hela universum! Man blir så grymt irriterad på honom och alla hans påhitt men ändå kan man inte annat än att skratta. Han är så söt med sina stora utstående kolsvarta ögon.

Premaer
En storhäst, vackrare än allt på jorden, född 2002 e: Aerlin H-Litte Boy. Ockå en häst ifrån Emma Söderberg som jag hade hemma till låns för att sedan köpa om vi trivdes tillsammans.
Okej, jag har skrivit att många hästar är underbara att rida för det är alla på sitt sätt. Men Lillan hon var verkligen UNDERBAR att rida, super känslig och lite små het, men ändå lydig och otroligt lättlärd. Jag hade henne från November 2009 fram till April nu i år 2010. Vi han tävla upp till 125 nationellt och det var LÄTT för henne, hon hade inga begränsningar kändes det som och givetvis ville jag ha henne. Men vi väntade ändå lite innan vi slog till för det var inte helt hundra, ibland betedde hon sig märkligt. Hon kunde hoppa helt perfekt på framhoppningen och vara pigg och glad för att sen vissa gånger komma in på banan och bara inte vilja galoppera ordentligt och ibland kunde hon stanna trots att hon fått perfekta lägen. Så vi blev lite misstänksamma, men tänkte att det säkert bara var att vi inte var helt samspelt ännu och jag hade ju aldrig tävlat stor häst innan. Men efter att vi pratat med ägarna om det och dem fått rida henne, men egentligen inte kunde hitta något så åkte dem ändå med henne till en klinik för att kolla upp henne och där fann dem problemet. Dem konstaterade att hon hade ”kissing spines” i hela ryggraden, från manken bak till svansroten. Den svåraste sorten dessutom, i nedre delen av ryggkotorna och denna skadan var alltså medfödd. Lillan fick inga lovord från veterinären, men ägarna ville trots allt göra ett försök för att se om det gick att få det bättre, bra skulle det aldrig kunna bli. Dem försökte någon månad men det blev inte bättre och Lillan blev utdömd och lämnade jorden den 30 Juni i somras. Usch, min fina prinsessa. Bortsett från dagen då Alladin gick bort har jag aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv och det allra värsta var att jag inte fick veta att hon skulle tas bort förens hon väl var borta, så jag han aldrig säga hejdå, vilket känns förjävligt än idag. Lillan kommer alltid vara min dröm som var så nära att gå i uppfyllelse men som försvan mitt framför näsan på mig.
För er som inte vet vad kissing spines är, så är det när ryggkotorna vuxit ihop så att man alltså inte kan sträcka ut ryggen och det allra värsta är när dem är ihop växt i underkant vilket dem var på lillan. Lillan har haft det i hela sitt liv, annars får man inte en sån kraftig skada. Sjukdomen är ärftlig, därför får man inte lov att använda ett sto med kissing spines i avel och det finns inget sätt man kan behandla skadan på.

Little Larry
Kungen själv, med x antal SM medaljer och NM medaljer med flera utav sina ryttare så jag kan säga att de var en ära att få rida honom. Red honom i somras i ungefär 3 månader, åt samma familj som Silver Dollar, eftersom dottern brutit benet.
En väldigt glad och mysig häst som alltid gnäggde när man kom och pussade än i hela ansiktet och håret när man borstade ben och liknande. Otroligt välriden var han och kunde så gott som alla skolor en häst kan kunna. I för sig inte så konstigt med tanke på hans ålder och rutin och att han i stort sett bara gått just på ridbana hela livet. Han reds nämligen aldrig ut i mer än skritt för då stack han tydligen. Men jag tyckte det var så tråkigt för honom att få gå innanför 4 hörn varje dag och för mig med. Så jag red ut, stack han så stack han väl hem tänkte jag. Men det gick super bra, visst han var stark och hoppig och stutsig, men det var bara att hålla honom ordentligt med benen, så han lossa från handen och göra något hela tiden, tempoväxlingar, öppnor, slutor och förflyttningar så var det inga problem. Han njöt verkligen av att få komma ut och jobba och då blev han även piggare när man jobbade honom på banan.

Hugo Boss
En stor häst som jag red nu i höstas, bara en kort period under tiden som div 2 pågick. Jag lånade honom för att vara med i ett av lagen eftersom det inte fanns tillräckligt med ryttare. Haha det var faktiskt inte ens planerat, utan dem ringde mig under samma dag som tävlingen var, ungefär vid 11 tiden på förmiddagen och jag hade nyss vaknat när telefonen ringde och Hugos ägare sa att ”du SKA komma till tävlingen och hoppa Hugo i laget” och det var bara att lyda order.
Den gick faktiskt bra för att vara första gången jag ens satt på hästen, vårt lag vann den omgången och omgång två kom laget 3:a och jag fick en andra plats i förklassen. Final omgången placerade vi oss 3:a i förklassen och laget fick ännu en 3:e plats vilket gav oss seger totalt i divisionen. Så vi fick alltså placering i alla starter vi gjorde.
Han var verkligen en riktig bjässe, ungefär 177 cm hög, men otroligt snäll. Han var verkligen som en hund och hur underbar som helst att rida och hoppa.
Det var en kort karriär vi hade ihop, men han lyckades sno åt sig en speciell plats i hjärtat ändå.





 

Ska det bli besöksrekord idag kanske?

Hoppas det!